Svenska dagen

Jag kom på i då jag vaknade och såg att det flaggades på gårdsplanen att det är svenska dagen. I skolan sjöng man modersmålets sång. Jag kom bara ihåg att första raden.. så jag var tvungen att leta på internet:

”Finlandssvenskarna är ett socialt och kulturellt folk.
Genast som två eller fler finlandssvenskar samlats,
stämmer de upp i en gemensam sång.
En sång som speciellt ofta sjungs är Modersmålets sång.”
http://www.ankdammen.com/index.shtml

Min atelje

Det snöar!!

Massor snöar det. Stora vita flingor. Det är fint, vitt överallt. Jag har varit ute och gå. Funderat på lite allt möjligt. Mäst har jag funderat på skogen och livet och barnen. Det är synd att det inte finns lika mycket skog inne i stan mera. Dom bygger nya hus överallt, barnen har ingenstans att leka. Det är inte hälsosamt att leka på asfalt tror jag. Dom tar bort all skog och alla fina träd och stenar att klättra på. Istället bygger dom klätterställningar och gungor med EU-direktiv för att det skall vara säkert. Massor med mediciner och vaccination och sprutor skall vi ha så vi inte blir sjuka. Allt som är farligt måste bort. Man får ingen chans att lära sig leva, vi skall skyddas mot alls. Människan har ett imunförsvar som snart inte kommer att fungera alls, snart kommer vi inte kunna besegra alla nya sjukdomar längre. Därför att vi inte kan låta det ske naturligt. Det är inte farligt att falla och slå sig. Man reser sig bara och man har lärt sig nånting nytt. Vad är det egentligen vi försöker skydda oss mot? Sjukdomar? Naturen? Livet? Döden?

Jag hörde på radion att nuförtiden får man abortpiller om fostret är dött inne i magen. Det visste jag inte. Varför kan det inte få ske naturligt? Är det farligt, folk tror att det är farligt därför vill de ha bort det. Men det är inte farligt det är inte ens nyttigt. Dessutom är det inte säkert att fostret är dött, det kan vara att läkaren bara har missat hjärtljuden. Därför skall man beställa en ny tid, det sa dom, man måste veta själv aldrig lita på bara en läkare. Dessutom om det skulle vara dött så hjälper det inte att så fort som möjligt få bort det. Såren blir inte mindre för det. Sorg tar tid, det tar tid att läkas och sörja ett dött barn. Det är så hemskt att man måste skynda på allting. Vart har vi så brottom?

 

Det var sommar och jag var alltid fyra år

Det är som om alla träd plötsligt blivit mycket intressantare än vanligt. Alla husen, alla flugorna och bilarna och dom småstenarna på gatan. Man bara tar in allt för att inte missa nånting. Målar och målar, det blir till ingenting. Så jag ritar i stället. Massor med kolteckningar. Kol är svart, mörka glada målningar. Jag ritar glada bilder som gjorde mig glad. Dom gör mig glad ännu. Minnen. Det är det fina man minns, annars skulle man inte orka leva, om man skulle komma i håg allt det hemska och jobbiga. Vi begravde fågelungen jag och min kompis, vi hade begravning. Vi plockade blåa blommor och vita blommar. Maskrosor passar inte. Det skall vara dom blå och dom vita som växer i skogen. I lilla skogen, vi får inte vara i stora skogen för där kan vi gå vilse. Det är ändå en tillräckligt stor skog för att leka i. Det finns en ännu mindre skog också, bakom den stora stenen där vi brukar klättra. Dom man vara mindre var det svårt, det blir lättare för varje sommar. Lekstuga har vi också, en sån utan saker i. Man kan ändå leka kisok och hemligheter och kurragömma och mamma pappa barn. Men det går bara om man är tre förståss. Då vi blir stora skall vi börja skolan, det vill vi inte, bli stora alltså.

Vi körde mycket på sommaren, besökte många lekparker genom hela sverige. Lekparker tycker jag om, att ha paus, smörgåspaus, campingplatser. Det var en lång stor resa. Till slut kom vi fram, det var också roligt. Lekte i sandlådan, lärde mig så småningom gå på styltor jag också fast jag var minst. Jag var inte alltid minnst förståss, sen kom min syster och Thomas och Kjersti och sen, sen vara jag inte liten mera. Världen var inte lika stor och vi slutade campa i sverige, vägen blev kortare. Jag och min kusin var brudtärnor, det var spännande. Vi hade likadanna klänningar och skulle gå långsamt, lite tråkigt blev det förståss. Fest var det förståss också. Pannkakor, fispudding, sås, jordgubbar och glass och styltor. Det luktar gott inne, det finsaste som finns. Vi satt på vinden jag och min kusin, om inte bestefar var för trött. Det är alltid roligt. Vi lekte i dockhuset och målade i målarböcker. Man skulle alltid skriva namn och hur gammal man är. Jag var alltid 4, alltid minst. Det luktade gott och det var jordgubbar och glass. Det var fint hos min farbror också, dom bodde i ett gult hus tror jag. Dom hade gungor tror jag. Sommar och fyra år är alltid lycklig.

Jag hade en rosa skolväska. Vi skulle alltid gå i rad till maten. Stå i kö. Det var god mat. Gula bord och små fyrkantiga pallar. Jag läste vitnosböcker och vi hade en kvart om dagen. Mamma och jag var till Helsingfors, vi följde dom blå strecken och vi väntade och väntade och väntade. Vi åkte tåg. Dom hade många roliga spel. Måla fick man också. Läsa om människokroppen. Blod och magsäck och hjärta. Dom man blev stor fick man gå själv med droppslangen. Man fick soppa, sen då man kunde äta bättre fick man mos, fick mos i dagis sen också tror jag. Sen kunde jag tugga igen. Jag var alltid fyra år. Men det fanns dom som var ännu mindre än mig. Sen kom min syster och hon var jätteliten. Men hon växte förståss, blev en ny lekkamrat snart. Jag åkte runt med henne på en filt innan hon lärde sig att gå riktigt.

Vi var påskhäxor såklart, det har man väl alltid varit. Men jag var minst, före min syster kom, då var jag inte fyra år längre. Jag har femårskalas, alla kom och var glada och jag fick rosa presenter och godis och tårta. Vi lekte, jag var också stor nu. Först är det jul och sen är det länge och sen är det snart min födelsedag. På julen kom tomten, men bäst var det att få paket. Vi fick massor med godis på påsk, jag tycker inte så mycket om godis. Dessutom tycker jag om att spara och att leka med dockor. Klä på dem och av dem och bädda ner dem och läsa saga och städa. Byta blöjor, man måste ta hand om dem så är mindre. Jag var fem och jag fick en lillasyster, en liten, en Ida.

Vi köpte godis på lördag. Vi handlade mamma och jag. Jag sov över hos Acke ibland, jag fick sitta på hennes cykel om jag inte orkade gå. Men hon cyklade inte då, jag förstod inte varför för jag satt ju på mammas cykel då hon cyklade. Vi gick på lilla stigen. De finns inga björnar där för det är bara en liten skog. Man får inte gå ut på vägen själv. Då vi blev större fick vi gå till godisbutiken och köpa godis själva. Jag var där och titta ibland, men sen stängde dom butiken. Vi fick gå till en annan butik längre bort. Då vi blev ännu större fick vi gå ända in till stan, till Candy shop. Då var vi 8 år, då var vi stora, i allafall jag. Jag fick göra stora saker för jag var stor.

Då man var på barnavdelningen i jakobstad fick man välja färg då man skulle in till operation, jag ville ha rosa eller gul. En gång hade jag blå, men det gick bra det också. De hade fina bilder på väggarna och en lång korridor. Man fick måla gipsfigurer och göra småtomtar av glasspinnar. Jag har kvar dom ännu, de är fina. Jag var fyra år och jag hade mina egna tåfflor vid sängen. Dom hälsade på mig, jag fick choklad. Då jag blev stor fick jag en riktig barnsäng, före hade jag en med galler på. Det är så man inte skall kunna gå iväg. Jag fick gå i väg för jag var stor. Men ibland var jag trött. Ibland var jag i lekrummet och lekte md dockkorna eller i dockhuset. Jag tror dom hade dockhus, jag tycker om dockus. Jag tycker bättre om att hitta på egna sagor än att lyssna på färdiga sagor. Jag drömmer mycket. Då jag var fyra år så drömde jag att Acke dog, om och om igen och dom var elaka och konstiga. En julgransfot och massor med mörker. Hon dog då jag var 15 eller 14 kanske. Då var det länge sen jag var fyra. Jag hade fortfarande det konstiga snurrande drömmarna. De var ibland så jag var vaken också. Om man ligger alldeles stilla och inte tänker så tänker man inte. Då finns man inte och man lär sig att inte finnas. Dom slutar prata med mig och jag slutar prata med dem. Alla låter mig vara själv. Jag vill hellre hitta på själv. Bara vara jag.

Jag tyckte om att skriva friskrivning och att göra fina bokstäver. Jag skev brev till min kusin, många många brev. Ibland, ibland tog det länge för jag fick svar och länge fore jag svarade. Jag tyckte om att skriva. Jag hade inte lärt mig att rita och måla ännu. Det vara ingen som lärde mig det i skolan, men skriva lärde man sig och läsa. Det är synd att man inte lär sig måla och rita. Synd.

Läser och isländsk landskap och öden och liv

Målar glada underbara ting och stunder. Viktiga lyckliga ögonblick och undrar. Varför dom ännu är viktiga fast dom inte längre finns. Man kan inte få tillbaka tiden, det kommer aldrig bli som det var igen. Läser Sommarljus av Jon kalmar Stefansson.

Saknar snö och kallt, vin och pussel. Att gå och gå med våta skor. Komma hem och värma våta fötter. Vara glad och lycklig.http://www.erikotto.com/currentwork.htm

Loppis,moln och solsken

Det är soligt idag, trevligt väder och jag mår nästan bra. Var till läkaren igår och fick mera medicin. Hoppas jag blir frisk. Skulle bara försöka att äta bara sånt jag inte mår dåligt av. Jag försökte nog säga att jag mår mer eller mindre dåligt av allt men han verkade inte tro på mig. Och jag hade inte svullen mage då jag var där så det trodde han inte heller på att jag hade…suck.

Jag har nu fått bord på loppishallen, så jag skall iväg dit och föra alla saker jag skall sälja nu. Hoppas jag får sålt saker. Det känns bättre att sälja saker än att slänga sånt som man egentligen vill ha. Elller sånt man tänker att man kanske vill ha eller behöver nångång i framtiden. Det gör man inte. Man mår inte bra av att ha massor med onödiga saker. Eller saker i allmänhet, det är få saker man äger som är livsnödvändiga.

Moln. Jag har varit och hjälpt Therese med hennes utställning i Rådhusgalleriet i Nykarleby. Den heter Dinner and a movie. Vernissage torsdag 22.10.2009, kl. 19.00.

Foto

Jag tycker om Edith Södergran dikter. Dom är ganska sorgliga och dystra, men det förstår man då man läser om hennes liv.Jag tycker om att göra glada bilder. Men jag skulle villja göra iallfall några som är mera dramatiska också.

Jag har försökt rita och skissa och tänka, men för det första är jag inte så bra på det och för det andra så har jag inte riktigt tålamod. Det är lättare att testa olika kompositioner med kameran. Det går såklart fortare att ta 10 foton än att göra 10 teckningar.

Så jag tänkte att om man fotar och så kan man rita av dem sen. Klippa och klistra i datorn är lättare.. Men då kan man ju undra att varför inte bara göra foton istället? Jo.. men jag vill måla, det är bara att jag kan inte måla av de bilder jag har i huvudet. Därför måste jag fota dem först så att jag kan rita av och sen göra en målning av teckningen (det brukar vara ganska stor skillnad på målning och teckning för jag tecknar inte på samma sätt som jag målar)

Är det vettigt? Jag vill göra såna bilder som studio seek gör. Stora bilder. Mörka men glada. För från början skulle det handla om lycka och optimism. Just nu är det lite flummigt, men jag tycker nog ändå det handlar om att utvecklas och läka. Och så eftersom det är illustrationer till Edith Södergran dikter och Tove Jansson så handlar det ju fortfarande om kvinnor i början av 1900-talet. Det känns flummigt..kanske det blir bra ändå.

Bilderna är från Studio Seek. (förutom den med tjejen som dricker vatten, det är en reklambild) 

 

Du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland

Du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland,
har du nånsin i längtan vid gallret stått
och sett hur på drömmande stigar
kvällen förtonat i blått?

Var det icke en försmak av ogråtna tårar
som liksom en eld på din tunga brann,
när över vägar du aldrig gått
en blodröd sol försvann?

Varför gavs mig livet?

Varför gavs mig livet,
att blixtra förbi allt folk i en triumfvagn
oupphinneligt snabbt som ödet
utan vett och vilja
längtande efter mer?

Varför gavs mig livet,
att med ringprydda händer
fatta den skimrande skålen,
den frambesvurna,
törstande efter mer?

Varför gavs mig livet,
att gå som en magisk bok från hand till hand
brännande genom alla själar,
drivande som en eld över askan,
törstande efter mer?

-Edith Södergran-

Dagens länk:

Jättefina foton foton och länkar till fotografer av busy being fabulous

Johannas blogg: simpleblueprint

Nytt Galleri

Hej!

Nu har jag lagt upp galleri på gallerinet.se. Jag har inte så många bilder ännu, men de kommer toligen nästa vecka.

hej alla!

Ibland är det väldigt många besökare på min blogg. Det är roligt, välkommna alla!

Återkommer med bilder på vad jag gör (har börjat med slutarbete) så fort jag blir lite friskare och kryare.

Ha det gott!