Det är som om alla träd plötsligt blivit mycket intressantare än vanligt. Alla husen, alla flugorna och bilarna och dom småstenarna på gatan. Man bara tar in allt för att inte missa nånting. Målar och målar, det blir till ingenting. Så jag ritar i stället. Massor med kolteckningar. Kol är svart, mörka glada målningar. Jag ritar glada bilder som gjorde mig glad. Dom gör mig glad ännu. Minnen. Det är det fina man minns, annars skulle man inte orka leva, om man skulle komma i håg allt det hemska och jobbiga. Vi begravde fågelungen jag och min kompis, vi hade begravning. Vi plockade blåa blommor och vita blommar. Maskrosor passar inte. Det skall vara dom blå och dom vita som växer i skogen. I lilla skogen, vi får inte vara i stora skogen för där kan vi gå vilse. Det är ändå en tillräckligt stor skog för att leka i. Det finns en ännu mindre skog också, bakom den stora stenen där vi brukar klättra. Dom man vara mindre var det svårt, det blir lättare för varje sommar. Lekstuga har vi också, en sån utan saker i. Man kan ändå leka kisok och hemligheter och kurragömma och mamma pappa barn. Men det går bara om man är tre förståss. Då vi blir stora skall vi börja skolan, det vill vi inte, bli stora alltså.
Vi körde mycket på sommaren, besökte många lekparker genom hela sverige. Lekparker tycker jag om, att ha paus, smörgåspaus, campingplatser. Det var en lång stor resa. Till slut kom vi fram, det var också roligt. Lekte i sandlådan, lärde mig så småningom gå på styltor jag också fast jag var minst. Jag var inte alltid minnst förståss, sen kom min syster och Thomas och Kjersti och sen, sen vara jag inte liten mera. Världen var inte lika stor och vi slutade campa i sverige, vägen blev kortare. Jag och min kusin var brudtärnor, det var spännande. Vi hade likadanna klänningar och skulle gå långsamt, lite tråkigt blev det förståss. Fest var det förståss också. Pannkakor, fispudding, sås, jordgubbar och glass och styltor. Det luktar gott inne, det finsaste som finns. Vi satt på vinden jag och min kusin, om inte bestefar var för trött. Det är alltid roligt. Vi lekte i dockhuset och målade i målarböcker. Man skulle alltid skriva namn och hur gammal man är. Jag var alltid 4, alltid minst. Det luktade gott och det var jordgubbar och glass. Det var fint hos min farbror också, dom bodde i ett gult hus tror jag. Dom hade gungor tror jag. Sommar och fyra år är alltid lycklig.
Jag hade en rosa skolväska. Vi skulle alltid gå i rad till maten. Stå i kö. Det var god mat. Gula bord och små fyrkantiga pallar. Jag läste vitnosböcker och vi hade en kvart om dagen. Mamma och jag var till Helsingfors, vi följde dom blå strecken och vi väntade och väntade och väntade. Vi åkte tåg. Dom hade många roliga spel. Måla fick man också. Läsa om människokroppen. Blod och magsäck och hjärta. Dom man blev stor fick man gå själv med droppslangen. Man fick soppa, sen då man kunde äta bättre fick man mos, fick mos i dagis sen också tror jag. Sen kunde jag tugga igen. Jag var alltid fyra år. Men det fanns dom som var ännu mindre än mig. Sen kom min syster och hon var jätteliten. Men hon växte förståss, blev en ny lekkamrat snart. Jag åkte runt med henne på en filt innan hon lärde sig att gå riktigt.
Vi var påskhäxor såklart, det har man väl alltid varit. Men jag var minst, före min syster kom, då var jag inte fyra år längre. Jag har femårskalas, alla kom och var glada och jag fick rosa presenter och godis och tårta. Vi lekte, jag var också stor nu. Först är det jul och sen är det länge och sen är det snart min födelsedag. På julen kom tomten, men bäst var det att få paket. Vi fick massor med godis på påsk, jag tycker inte så mycket om godis. Dessutom tycker jag om att spara och att leka med dockor. Klä på dem och av dem och bädda ner dem och läsa saga och städa. Byta blöjor, man måste ta hand om dem så är mindre. Jag var fem och jag fick en lillasyster, en liten, en Ida.
Vi köpte godis på lördag. Vi handlade mamma och jag. Jag sov över hos Acke ibland, jag fick sitta på hennes cykel om jag inte orkade gå. Men hon cyklade inte då, jag förstod inte varför för jag satt ju på mammas cykel då hon cyklade. Vi gick på lilla stigen. De finns inga björnar där för det är bara en liten skog. Man får inte gå ut på vägen själv. Då vi blev större fick vi gå till godisbutiken och köpa godis själva. Jag var där och titta ibland, men sen stängde dom butiken. Vi fick gå till en annan butik längre bort. Då vi blev ännu större fick vi gå ända in till stan, till Candy shop. Då var vi 8 år, då var vi stora, i allafall jag. Jag fick göra stora saker för jag var stor.
Då man var på barnavdelningen i jakobstad fick man välja färg då man skulle in till operation, jag ville ha rosa eller gul. En gång hade jag blå, men det gick bra det också. De hade fina bilder på väggarna och en lång korridor. Man fick måla gipsfigurer och göra småtomtar av glasspinnar. Jag har kvar dom ännu, de är fina. Jag var fyra år och jag hade mina egna tåfflor vid sängen. Dom hälsade på mig, jag fick choklad. Då jag blev stor fick jag en riktig barnsäng, före hade jag en med galler på. Det är så man inte skall kunna gå iväg. Jag fick gå i väg för jag var stor. Men ibland var jag trött. Ibland var jag i lekrummet och lekte md dockkorna eller i dockhuset. Jag tror dom hade dockhus, jag tycker om dockus. Jag tycker bättre om att hitta på egna sagor än att lyssna på färdiga sagor. Jag drömmer mycket. Då jag var fyra år så drömde jag att Acke dog, om och om igen och dom var elaka och konstiga. En julgransfot och massor med mörker. Hon dog då jag var 15 eller 14 kanske. Då var det länge sen jag var fyra. Jag hade fortfarande det konstiga snurrande drömmarna. De var ibland så jag var vaken också. Om man ligger alldeles stilla och inte tänker så tänker man inte. Då finns man inte och man lär sig att inte finnas. Dom slutar prata med mig och jag slutar prata med dem. Alla låter mig vara själv. Jag vill hellre hitta på själv. Bara vara jag.
Jag tyckte om att skriva friskrivning och att göra fina bokstäver. Jag skev brev till min kusin, många många brev. Ibland, ibland tog det länge för jag fick svar och länge fore jag svarade. Jag tyckte om att skriva. Jag hade inte lärt mig att rita och måla ännu. Det vara ingen som lärde mig det i skolan, men skriva lärde man sig och läsa. Det är synd att man inte lär sig måla och rita. Synd.